Fira eller inte fira?

I morgon firar Kongo sin själständighet. Det var den 30 juni 1960 som Belgiska Kongo upphörde att existera och det nya landet föddes. Jag frågade en välutbildad kongoles hur hon skulle fira. Hon tittade på mig och sa: -Vad finns det att fira?

Hon började tala om att det räcker att åka in i något av grannländerna för att se vilken ekonomisk utveckling som har skett där: vägar, skolor och sjukhus. I Kongo finns inget av detta, trots att det är det rikaste landet av alla.

-Det finns sådana som talar om det var bättre innan vi blev självständiga, fortsatte hon. Det värsta är att så många har givit upp hoppet om att det kan blir en förändring.

I Kongo är det inte mycket som fungerar, men en sak gör det garanterat. Att man ska vara ledig på självständighetsdagen. Eftersom den i år infaller på en söndag, flyttar myndigheterna den därför till lördag (som är arbetsdag här). Se där! Det är en del som går att ordna om viljan finns.

Billiga poäng.

Säkerhetsrådet säger ifrån

I måndags antogs FNs säkerhetsråd resolution nr 2016 om förebyggande insatser mot sexuellt våld i konflikt.

http://www.un.org/en/sc/inc/pages/pdf/adv/sres21062013.pdf

Läs även IKFFs analys av debatten och resolutionen:

http://fredfrihetfeminism.wordpress.com/

 

Tillbaka i hetluften

I dag är jag tillbaka i Bukavu och på Panzisjukhuset. Det är inte utan att det skrynklar sig i hjärnan, när jag samtidigt försöker få in de två världarna: Kongo och Sverige. Vi är alla skapade av Gud och bor på samma planet. Ändå är det två världar med ljusår emellan. Jag får inte ihop det.

Förra veckan hettade det till. En av sjuksköterskorna fördes bort av okända män, när hon var på hemväg på kvällen. Befolkningen har sedan länge tröttnat på polis och myndigheter över huvud taget och den agerade genom att protestera. En del uppfattade bortförandet som riktat inte bara mot kvinnan utan mot hela sjukhuset. Unga män satte upp satte vägspärrar mellan sjukhuset och staden och polisen fick ett ultimatum att hitta kvinnan, annars ...

Kvinnan hittades senare (inte av polisen) bakbunden och drogad och togs in på sjukhuset. Polischefen försöker bagatellisera händelsen, men både befolkningen i stort och sjukhuspersonalen är upprörd.

Här fungerar allt och ingentig

Jag fick mitt pass med alla nödvändiga viseringar på tisdag kl 17.30. Vilken lättnad!!! Den uppgjorda planen fungerade och jag åkte på onsdag kl 11. Det är som en tänkare i Mullsjö med erfarenhet från bland annat Kongo har sagt:

- Där fungerar allt och ingenting. Det är möjligheternas och omöjligheternas land.

Dessa rader skriver jag i Fiskebäck. Nästa gång jag skriver blir om två veckor och då från Bukavu. Trevlig midsommar tillönskas alla.

Stänger butiken

Om fem minuter stänger jag butiken här på Panzi för att göra de sista förberedelserna inför besöket i Sverige under två veckor. Jag ska bland annat delta i ett Kongomöte på Nyhemsveckan.

Nu ska jag iväg till Bukavus flygplats och hämta mitt pass där med en visering från Kinshasa. Viseringen blev klar i går kväll efter en väntan i två månader. En vänlig passagerare ska ha mitt pass med sig. Hoppas att det fungerar.

Sedan bör det iväg i ilfart till immigrationsmyndigheten här i Bukavu för ytterligare en visering. Det räcker inte med de jag har från ambassaden i Stockholm och från Kinshasa. De har lovat att fixa det snabbt.

Kompisar

Tre små herrar som väntade utanför mitt kontor en dag. Vilken framtid är det som väntar dem.?

Nej, nej

Vid varje månadsskifte gör vi förstås uppföljningar i projektet. Det är det där med budget som ska hållas och annat som hör till. Till det mest intressanta men också obehagliga hör utvecklingen av antal kvinnor som kommer för vård hos oss.

Fram till och med maj månad var det beräknat att vi skulle ta emot sammanlagt 1000 kvinnor för avancerad gynekologisk vård. Vi har tagit emot 1366.  Av dessa är över hälften våldtagna! Ni kan förstå att personalen sliter!

Du som läser detta och vet att bön (hur den nu fungerar) gör skillnad, får gärna ta med dessa kvinnor i din bön.